Nyheter

Stockholms läns landstings ambulanshelikopter

Laddar ...
Stockholms läns landstings ambulanshelikopter
Click here to view article online

Vid Mellingeholms flygfält i Norrtälje ligger Stockholms läns landstings helikopterstation.

Här finns normalt sett två helikoptrar men när vi kommer på besök en ruggig höstdag i mitten av oktober finns bara den ena på plats, den andra är på service i Östersund.

Anledningen till varför Stockholms läns landsting placerade ambulanshelikopterstationen i Norrtälje och inte närmare Stockholm var att det helt enkelt inte fanns plats vid en flygplats (vilket krävs för ändamålet) närmare. Fördelen med placeringen är att det ligger nära kusten och det tar trots allt inte mer än drygt femton minuter att flyga från Norrtälje till stora delar av sjukhusen i Stockholm.

Anläggningen är i stort sett helt nybyggd, man har varit i lokalerna i drygt ett år och förutom hangaren finns personalutrymmen med kontor och kök och även en sovdel där nattskiftet vilar om det inte går ett larm.

Till skillnad från delar av landets övriga ambulanshelikoptrar kör man sällan sjuktransporter här utan det är i stort sett bara akuta räddningsuppdrag. De vanligaste tillstånden är traumafall, bröstsmärtor och andningsbesvär och cirka 80 procent av insatserna är högsta prioritet där patienten bedömdes ha akuta livshotande symtom. Man har i genomsnitt ca 2500 utryckningar per år.
   Förutom helikoptrarna finns även en så kallad dimambulans som användas då väderförhållandena är för dåliga att flyga i. Dimambulansen har samma utrustning som en vanlig ambulans.

Förutom räddningsuppdrag på otillgängliga platser dit inte den vanliga ambulansen tar sig åker helikotern ut på andra större händelser som trafikolyckor eller till patienter med livshotande tillstånd. Fördelen med ambulanshelikoptern är att man alltid har med en narkossköterska som har möjlighet att söva patienten vilket inte den vanliga ambulansen har.

I Sverige finns sammanlagt 10 ambulanshelikoptrar, de är stationerade i Norrtälje (2 st), Gällivare, Lycksele, Östersund, Uppsala, Göteborg, Mora, Karlstad och Visby.
Granne med anläggningen ligger Sjöfartsverkets helikopterstation och man har ett nära samarbete och hjälper varandra vid behov.
Vi träffar Ronnie som arbetar som ambulanssjukvårdare och är en av de tre i teamet som arbetar dagskiftet idag. Här i Norrtälje jobbar man tvåskift och teamet består alltid av tre personer, en ambulanssjukvårdare, en narkossköterska och piloten. Piloten behöver normalt sett inte ha någon sjukvårdsutbildning men kan ändå få rycka in och hjälpa till om det skulle behövas.

Att arbeta som ambulanshelikoptersköterska är betydligt tyngre än att jobba på vanliga ambulansen då det ofta innebär längre sträckor att bära båren och att terrängen många gånger är besvärlig. När man hämtat patienten flyger man normalt sett till det sjukhus hen vanligtvis tillhör alternativt det sjukhus som har specialistvård för det man behöver.

Vi pratar med Tore som jobbat som ambulanshelikopterpilot i tre år. Han säger själv att han lyckades ta sig hit relativt snabbt. Att få jobb som ambulanshelikopterpilot tar normalt sett ganska lång tid, dels tar utbildningen tid och sedan krävs flera års flygerfarenhet innan man kan söka någon av de få tjänsterna som finns och konkurrensen är hård.
   Som helikopterpilot ställs man dagligen inför en rad utmaningar, framförallt är det väder och vind som är det största problemet då man måste besluta om att lyfta eller ej men även räddningsuppdraget i sig med svårt skadade och traumtiska uppleverser kan vara tufft om man inte har en sjukvårdsutbildning i botten. Svåra landningar som exempelvis att landa på Finlandsfärjan som rör sig kan var en utmaning särskilt i dåligt väder med dålig sikt, säger Tore.
Ambulanshelikoptern behöver ha relativt bra landningsförhållanden, är det svårt att landa på olycksplatsen kan man landa exempelvis på en närliggande ö och låta sjöräddningen eller någon annan hjälpa till med båt. Oftast brukar man ändå kunna ställa ner helikopterns ena med/skid nära olycksplatsen så en sjuksköterska kan hoppa ur och ta sig till patienten.
Sjöfartsverkets räddningshelikopter tar hand om uppdrag som sker i vattnet, i dessa helikoptrar finns två piloter, en vinschoperatör och en ytbärgare.

SLL:s ambulanshelikoptrar i Norrtälje drivs av Babcock Scandinavian Air Ambulance. De använder helikoptrar från Airbus av modellen H145. I dessa sitter två stycken Sepura SRG3900 monterade. Den ena radion sitter i en Carls produkt kallad HSE767 och den andra radion är kopplad mot HSE767.
   I Carls-panelen sitter en virtuell konsol och i radion finns licens för denna. All utrustning är godkänd för att användas i helikopter. Montering av Carls-produkter samt extern Sepura SRG3900 är gjord på Airbus fabrik i Donauwörth i Tyskland och testad/godkänd för denna helikoptermodell. Carls display är godkänd för användning då night vision googles (kikare/glasögon som förstärker ljuset i bilden) används. Vilket betyder att det går att titta på displayen utan att skada ögonen när NVG-kikare används.
 
Besättningen kommunicerar med SOS och sjukhus via Sepura-radio. I varje ambulans finns tre stycken Sepura SC20 handterminaler. Hjälmen med headset är ansluten mot helikopterns interkom-anläggning till vilken Carls HSE767 är kopplad, precis som flyg-VHF.
 
Varje besättningsmedlem har en handapparat, denna används under hela arbetspasset för att ta emot larm från SOS samt även för att kommunicera med SOS framme vid patienten på olycksplatsen. Radiokommunikation är alltså möjlig via handapparaten vid patienten då helikoptern ibland måste landa en bit från olycksplatsen. Möjlighet finns att ansluta headsetet i hjälmen mot adapter på handapparaten eller via Bluetooth.
 
I hangaren i Norrtälje finns förstärkt Rakeltäckning inomhus och GPS monterat.